järn

Sueco

järn
pronunciación (AFI)	[ˈjæːɳ]

Etimología

De jern (ortografía obsoleto desde 1889), del sueco antiguo iærn, del nórdico antiguo járn. Palabra de origen germánico, a su vez de origen celta.

Sustantivo neutro

Flexión de järn

	Singular
	Indefinido	Definido
Nominativo	järn	järnet
Genitivo	järns	järnets

1

Hierro

Flexión de järn

	Singular		Plural
	Indefinido	Definido	Indefinido	Definido
Nominativo	järn	järnet	järn	järnen
Genitivo	järns	järnets	järns	järnens

2

Herramienta de hierro

3

Grillete

Locuciones

• ge järnet
• ha många järn i elden

Véase también

• armeringsjärn
• gjutjärn
• huggjärn
• järnbrist
• järnek
• järnhandel
• järnmalm
• järnridå
• järnspis
• järnverk
• järnväg
• järnålder
• strykjärn
• tackjärn
• våffeljärn