järn

Sueco

järn
pronunciación (AFI)	[ˈjæːɳ]

Etimología

De jern (ortografía obsoleto desde 1889), del sueco antiguo iærn, del nórdico antiguo járn. Palabra de origen germánico, a su vez de origen celta.

Sustantivo neutro

1

Hierro

2

Herramienta de hierro

3

Grillete

Declinación

Declinación de järn  tipo: n-zero [▲▼]

Indefinido
	singular	plural
Nominativo	sg. järn	pl. järn
Genitivo	sg. järns	pl. järns
Definido
	singular	plural
Nominativo	sg. järnet	pl. järnen
Genitivo	sg. järnets	pl. järnens

Locuciones

• ge järnet
• ha många järn i elden

Véase también

• armeringsjärn
• gjutjärn
• huggjärn
• järnbrist
• järnek
• järnhandel
• järnmalm
• järnridå
• järnspis
• järnverk
• järnväg
• järnålder
• strykjärn
• tackjärn
• våffeljärn

Declinación

Declinación de järn  tipo: n-zero [▲▼]

Indefinido
	singular	plural
Nominativo	sg. järn	pl. järn
Genitivo	sg. järns	pl. järns
Definido
	singular	plural
Nominativo	sg. järnet	pl. järnen
Genitivo	sg. järnets	pl. järnens