Ir al contenido

stad

De Wikcionario, el diccionario libre
stad
pronunciación (AFI) [sˠt̪ˠad̪ˠ]

Etimología 1

[editar]

Del irlandés antiguo stad, del latín status.

Sustantivo verbal y masculino

[editar]
1
Sustantivo verbal de stad; parada, detención.

Verbo

[editar]
2
Parar, detener.
  • Ejemplo: 

    Stad do chuid déanamh grinn agus magaidh ormsa.An rí nach raibh le fáil bháis. 1896.

Conjugación

[editar]
Conjugación de stadprimera conjugación
Formas no personales
Sustantivo verbal stad
Adjetivo verbal stadta
Formas personales
persona singular plural pasiva
autónoma
1.ª 2.ª 3.ª 1.ª 2.ª 3.ª
indicativo
Presente stadaim stadann 
stadair1
stadann sé,  stadaimid stadann sibh stadann siad
stadaid1
stadtar
Pretérito stad 
stadas1
stad 
stadais1
stad sé,  stadamar stad sibh
stadabhair1
stad siad
stadadar1
stadadh
Pretérito imperfecto stadainn stadtá stadadh sé,  stadaimis stadadh sibh stadaidís stadtaí
Futuro stadfaidh 
stadfad1
stadfaidh 
stadfair1
stadfaidh sé,  stadfaimid
stadfam1
stadfaidh sibh stadfaidh siad
stadfaid1
stadfar
Condicional stadfainn stadfá stadfadh sé,  stadfaimis stadfadh sibh stadfaidís stadfaí
subjuntivo
Presente stada 
stadad1
stada 
stadair1
stada sé,  stadaimid stada sibh stada siad
stadaid1
stadtar
Pretérito stadainn stadtá stadadh sé,  stadaimis stadadh sibh stadaidís stadtaí
Imperativo stadaim stad stadadh sé,  stadaimis stadaigí stadaidís stadtar
1 dialectal

Declinación

[editar]
Declinación de stad(cuarta declinación) []
Singular Plural Singular definido Plural definido
Nominativo sg.stad pl.stadanna sg. def.an stad pl. def.na stadanna
Genitivo sg.stad pl.stadanna sg. def.an stad pl. def.na stadanna
Dativo sg.stad pl.stadanna sg. def.leis an stad, don stad pl. def.leis na stadanna
Vocativo sg.a stad pl.a stadanna

Maltés

[editar]
stad
pronunciación falta agregar

Etimología

[editar]

Del árabe اصطاد.

Verbo

[editar]
1
Pescar.
2
Cazar.

Romanche

[editar]
stad
pronunciación falta agregar
variantes sted, stà

Etimología

[editar]

Si puedes, incorpórala: ver cómo.

Sustantivo masculino

[editar]
1
Verano.
stad
pronunciación (AFI) [ˈstɑːd]

Etimología 1

[editar]

Del sueco antiguo staþer, del nórdico antiguo staðr.

Sustantivo común

[editar]
1
Ciudad (lugar muy poblado o localidad con privilegio de ciudad).

Véase también

[editar]

Declinación

[editar]
Declinación de stadtipo: c-er []
Indefinido
singular plural
Nominativo sg.stad pl.stader
Genitivo sg.stads pl.staders
Definido
singular plural
Nominativo sg.staden pl.staderna
Genitivo sg.stadens pl.stadernas

Referencias y notas

[editar]