ordning

Sueco

ordning
pronunciación (AFI)	[`oːɖɳɪŋ]

Etimología

De ordna: ordenar.

Sustantivo

1

Orden. Disposición de las cosas en el lugar que les corresponde.

• Antónimo: oordning.

2 Biología

Orden.

3 Matemáticas

Orden.

Compuestos

• ordningsföljd
• ordningsmakt
• ordningsman
• ordningssinne
• ordningstal
• ordningsvakt

Declinación

Declinación de ordning  tipo: c-ar [▲▼]

Indefinido
	singular	plural
Nominativo	sg. ordning	pl. ordningar
Genitivo	sg. ordnings	pl. ordningars
Definido
	singular	plural
Nominativo	sg. ordningen	pl. ordningarna
Genitivo	sg. ordningens	pl. ordningarnas